Ingegerd Lindaräng, en mycket speciell person har nyligen och oväntat, avlidit. Hon efterlämnar ett sällsynt tomrum. Vi saknar den goda människan som på gatan, i färgglada kläder och med stora hattar samspråkade med många och som ofta överlämnade små gåvor: en chokladbit, en blomma eller hembakat bröd. Stort socialt engagemang och omsorg om människor var hennes kännemärke vilket bl a kom till uttryck i ett omfattande socialt kontaktnät som hon vårdade. Hennes engagemang för Al Basma, ett hem för barn med funktionsnedsättningar i Palestina, genomfördes i samma anda. Detta kombinerade hon med ett stort kulturellt intresse främst för litteratur, poesi och historiskt betydelsefulla kvinnor i Vadstenatrakten. I många sammanhang framträdde hon och gestaltande den heliga Birgitta eller Ellen Key. För sitt Birgittaengagemang belönades hon bl a med Birgittastiftelsens medalj.
Ett uttryck för det kulturella intresset var även engagemanget i Vadstena föreläsningsförening, först som sekreterare och sedan, från 1989 som ordförande, en roll som hon kom att inneha till sin död; alltså i mer än tre decennier! Ofta kallade hon ledamöterna i styrelsen för ”kulturbärare och livskonstnärer”, i hög grad epitet passande på henne själv. Sammankomster där hon närvarade avslutades alltid med att hon deklamerade en dikt, gärna två.
Hennes engagemang, stora kontaktnät och oblyga inställning var goda egenskaper för att anlita intressanta föreläsare. Under vissa skeden av ordförandeskapet kunde hon därför presentera färdiga föreläsnings-program för föreningens styrelse, vilken närmast bara kunde konstatera fakta. Många hade nog svårt att skilja på Ingegerd och Föreläsningsföreningen. Detta hände under en period när många liknande föreningar i landet lades ner. Frågan är därför befogad: Hade Vadstena föreläsningsförening funnits i dag utan Ingegerd?
Saknaden efter Ingegerd är stor, vi har förlorat en oförliknelig kollega och sann vän.
Styrelsen i
Vadstena föreläsningsförening
2022-03-26